jag sitter kvar igen, nu saknar jag min bästa vän 
den enda som fick höra allt och kände samma sak som mig 
som kunde gråta med mig, skratta när det kändes bra 
som inte prata skit och ljög, det var riktig vänskap

berätta saker som man inte ens har sagt till nån idag 
jag minns det väl, men du försvann, nu är det bara jag

nu vill jag minnas alla saker som vi skratta åt 
när vi va dom som ingen såg och ingen annan fatta nåt