Som liten, var jag en väldigt glad liten tjej. Skämta, bjöd på mig själv, älskade livet. Hade min fina vän farmor i livet då, då var livet underbart. Det var hon man vände sig till, hon var DET för mig. Hon man uppskatta lite mer än alla andra, hon man glömde alla små bekymmer man hade med. Min farmor var bäst, jag saknar henne. Jag saknar att ha min bästa väns kropp på jorden, levande. Jag har en blomma jag fick av henne för många årsen, den lever fortfarande. Jag tror att den är den mest levande växt som finns, min farmor var sån. Hon var den mest levande personen jag visste, hon levde för dagen. Jag har en levande grej kvar av henne, och det är den växten. Jag älskar den, och kommer aldrig låta den dö. Jag vet att farmor finns här hos mig än, hon finns inom mig, hon finns ovanför mig och vakar mig, hon sitter på min sängkant varje natt och kollar så att allt är bra, det vet jag. För sån är min farmor, jag älskar dig.

Din K